I lördags lånade jag massa ungdomsböcker av Ben. En plastkasse proppfylld. Tänkte att det kunde vara bra att ha tillgång till lättlästa ungdomsböcker när ångesten tar över. Just nu är jag inne i del två av Malin Stehn Starlight-serie (fyra tjejer på högstadiet som har ett band tillsammans).
Jag gillar dem, absolut. Malin använder för det mesta ett bra språk, förutom de tillfällen hon tycks vara besatt av att tillägga mer än “sa …” efter att någon sagt något. “Replikerade …” är bland det fulaste jag vet.
Hsh, böckerna är underhållande och det händer verkligen saker hela tiden. Jag gillar idén att det handlar om ett band som försöker slå sig fram inom musiken i staden. Däremot blir jag fundersam till vem boken verkligen är skriven till. Huvudkaraktären Matilda är 14 år och tanken på att kyssa en kille känns bara motbjudande. Hon tycker att det verkar mysigt att hålla en kille i handen och pussa honom då och då, men där går gränsen.
Vilken 14-åring beter sig så? Väldigt, väldigt få. Annars tycks 14-åringar mest tänka på sex och hur de skall bli av med oskulden så fort som möjligt. Boken är lite väl rumsren för min smak.
Dessutom dyker det ständigt upp beskrivningar av ord som synt och stämapparat.
Okej, tänker jag. Kanske boken är skriven för mellanstadieungar. Men det funkar inte. Varför? För att Malin använder sig av alldeles för svåra ord ibland, ord som jag tror att till och med många högstadieungar har svårt med och dessutom översätts inga av orden som är skrivna på engelska.
Så, vem/vilka är serien och böckerna verkligen skriven för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar