Det är så frustrerande när en bok byggd på en så pass bra historia som Broken soup helt enkelt inte håller måttet.
Se på framsidan. Den är helt fantastisk. Ett typiskt exempel för mig där jag dömer boken efter dess utseende och ett ännu bättre exempel på hur framsidan kan vara så… missledande.
Rowan Clark är femton år och hennes liv förändras den dagen en okänd kille ger henne ett negativ som han påstår att hon tappat, fastän hon vet att det inte stämmer. Ändå, när negativet är framkallat, och hon får se vad bilden föreställer, känner hon att det tillhör henne. Låter det spännande? Inte speciellt skulle jag gissa på.
Vad som däremot är intressant är Rowans historia, hennes familj. Pappan och mamman bor inte längre tillsammans. De flyttade isär strax efter att hennes bror dött några år tidigare. Pappan är helt ovetande om vad som pågår i hemmet där hans exfru och båda döttrar bor. Mamman är psykiskt sjuk vilket leder till att Rowan får ansvaret för sin lillasyster Stroma. Istället för att leva ett typiskt tonårsliv tvingas hon växa upp och bli en ny mamma för den lilla flickan. Hennes vardag är ren slentrian till den dagen hon får negativet i sin hand och inser att bilden föreställer hennes numera döde bror.
De första tvåhundra sidorna kändes som en lång gäspning. Jag fick tvinga mig igenom dem. Däremot var de sista femtio sidorna riktigt fängslande och bra. När boken var slut ville jag plötsligt ha mer, det var då det intressanta började.
Jag klarar mig nog utan Jenny Valentines böcker i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar